Vad tycker ni om Avgrunden?

Jag fullständigt älskar att få läsa om Sols äventyr! Boken börjar så bra när Sol springer genom skogen, hon är fri, hon är fri, den känslan hon känner där känner nog vi alla när vi ”flyttar hemifrån”. Varje gång jag läser denna bok kastas jag direkt in och kan inte släppa boken tills den är utläst.

Något annat jag verkligen älskar med boken är hur vi får följa Sol och Livs liv parallellt, Sol lever livet och Liv är kvar och fast i en hemskt destruktiv relativ med hennes första man. Den värsta typen av alla män… jag hatar verkligen honom. Det svinet! Liv är en så otroligt fin ung kvinna, en total motsatts till Sol men jag älskar henne ändå. Hon är en så fin människa som tyvärr råkar ut för en kvinnohatare och hamnar i ett destruktivt äktenskap. Hon är så älskvärd och snäll. Hela hennes situation är igenkännande för många kvinnor.

Sols äventyr i Köpenhamn är spännande att följa, hur hon får ledaren i sekten att krypa för henne, när hon hjälper till att hitta den försvunne pojken. Hennes resa genom Skåne när hon finner Meta, det är så hemskt att få läsa om det Meta utsätts gör. Än en gång får vi läsa om hur hemska män är! (Det gör ont i mig när jag tänker på att kvinnor utsätts för såna övergrepp varje dag världen över). Jag är så glad att Sol hittade Meta! För vad hade Are blivit utan Meta? Och Vad hade isfolket blivit utan Meta?

Något av det mest underhållande i boken är när Jakob Skille tar sig till Gråstensholm och Sol först försöker få honom att hålla sig borta och inte avslöja deras affär och sen vänder allt och Jakob vill inte att SOL ska avslöja deras affär för det skulle förstöra hans relation med Charlotte. Jakob och Charlotts kärlek är verkligen fin tycker jag, hon förjtänade verkligen en man som Jakob! De verkar så lyckliga ihop.

Bäst av allt i boken är att Dag och Liv äntligen får upp ögonen för sina känslor för varandra. Att få läsa om hur deras kärleksrelation utvecklas är verkligen fint, jag tycker Margit skriver om detta på ett otroligt bra vis. Det går verkligen att förstå och känna igen sig i både Sol och Dag.

Sorgligast av allt är Sols och Ares sista möte, det är så hjärtskärande att läsa om hur syskonen håller varandra i handen och Ares tårar. Den scenen sitter verkligen i.

Skulle kunna skriva så otroligt mycket mer om Avgrunden men det ska jag inte. Vad tycker ni om Avgrunden? Vilken är er favoritkaraktär?

 

 

Kristin