Søndag 28 september 2015 postet jeg følgende tekst på forumet da vi oppdaget det hadde gått 10 år siden oppstarten.
Lördag 5 mars klockan tio minuter över åtta i 2005 var det en människa som fick en lysande ide. Fast, Ideen kom nog redan ett tag innan, men just vid denna tiden, JUST då, då vart detta forumet fött.
Dan skapade forumet och inom minuter kom ghwerig som nummer två.
Det verkar som forumet var lite tyst tills september 2005, men då sköt det fart. Villemo, Heike, Marco (aka Dan fann man senare ut), Tova, Vanja, Tilda, Sol, Halkatla, Villemo Kalebsdatter, Silje Arngrimsdatter, Shira, Nataniel och den ena efter den andra trillade in.Det var en liten, tät klick med människor som entusiastisk diskuterade Sagan om Isfolket, personligheterna, fel och missar, och som spruddlade om allt som hör Isfolket till. Den största snackisen var huruvida Nataniel var kvinna eller man dock
Och som vi alla garvade när vi fick bild på Nataniels fot med titteln «Bilden ni alla har väntat så länge på.. NATANIEL!»
Forumet växte, och det behövdes nya kategorier, det byggde på sig med inte bara Sagan om Isfolket eftersom Margit faktisk skriver andra saker med.Allt var fantastisk och ljust och vid nyår 2006 hade man inplanerat en forumsträff, den första, och alla var sjukt taggat. Måndag 9 januar spruddlade Villemo om hur hon och Dominic hade köpt biljätter till flyget. Tisdag blev Villemo en ängel.
Forumet stannade till. Alla grät och var chockade. Med en så liten klick människor blir en sådan händelse så otroligt stor, även om man kanske aldrig träffats i värkliga livet. Dominic visade en sådan styrka som redan dagen efter medellade att hon inte fanns mer, så alla kunne veta och inte upptäckte det på själva träffen som ett smärre slag i magen. Det var illa nog som det var. Omedelbart diskuterade alla om forumet borde avlysa träffen, men alla vart överens att träffas ändå och minnas Villemo, hela träffen dedikerades åt hon, och Dan dedikerade hela forumet åt hon. Och bara dagar efter hennes död fick forumet sin första forumsbebis då Tova fick sin första son.
Och sen hände ju det viktigaste av allt. 26 mars 2006 vart JAG medlem!!
Nja, det viktigaste av allt var det nog inte. Men det var skitkul för mig! Jag dundrade in som bara en Rexy kan, fräck och frimodig, breddade in mig i en grupp som fortfarande var lite grann i chock över Villemos bortgång, och det värsta av allt var att alla var dumma nog att acceptera mig!
Snackisen flyttade fokus från Nataniel till Dan och Vanja som visade sig vara ett forumspar!Sedan jag kom med i forumet har forumet haft en hel jädras många uppgånger och några nedgånger. Aktiviteten var riktig hög vilket fick en torped i skroget då Dan plötsligen en dag informerar att servern forumet ligger på läggs ner och han hux flux var tvungen att hitta ny plats. Jag tror detta var nånstans runt 2008 nånstans.
Han lyckades dra i hop det, och vi försökte fortsätta som förut. En hel del medlemmar föll från pga adressändringen, men några lyckades hitta tillbaka efter en liten tid. Aktiviteten tog sig upp lite, och plötsligen en dag var forumet bara nede igjen. Ingen fattade nånting förens någon fick tag på Dan och fick veta den som hade servern hade beslutat att inte ha den nåt mer, och sen var det tjoks borta.
Krismöte via telefoner och jag upprätte en server åt forumet på våran server. Detta var i 2010, och sedan den tid har jag haft hand om forumets serverplats. Dock inte med egen adress förens nu i skrivande stund.Under tidens gång har forumet fått flytta på sig vad jag kan minnas fem gånger. Två flyttar hade vi hand om (det var en serverflytt innimellan där men med samma adresser så ingen märkte mycket till det) varav den andra var under min skillsmässa då jag skaffade eget webhotell och flyttade forumet bort från mitt ex’ server till min egen.
Jag haffade även namnet isfolket.se för att se till så vi har en enkel adress att visa till, om allt annat slår fel kan man hitta sidan och sen länk till forumet från där.
En av de större händelser efter Villemo var nog när vi fick vatten i källarn! Ja, inte forumet kanske, men hela serverparken där vi hade vårat webhotell vart översvämd i en av de större översvämningar i Europa på lång tid, och under denna tiden upprätte jag ett kris-forum som vi hade några veckor tills serverparken var uppe och gick igjen.I detta forumet var det fler som vågade sticka fram näsan och vi lärde känna folk som Dag och Lindisen lite bättre än innan. Forumet kokade av energi och aktivitet, och vi hade skoj som aldrig förut med smileys och lek runt det hela. Alla var dock väl medveten om att krisforumet låg på någon gratis-server och jag kunde inte exportera något från dit över till riktiga forumet när den tiden kom. Detta var i slutet på 2010 och början på 2011, och efter detta har forumet föruten en flytt varit adminmässigt relativt stabilt.
Nog med tråkigt adminsprat. Nu till nostalgien.
Jag minns med skratt i mungipan hur vi kämpade för att hota Nataniel att stoppa in Eek-smileys, hur Heike demonstrerade med «ge mig eek» och själva smiley i sin signatur, och hur jag bytte avatarbild till Eek för att argumentera i det tysta. Vi vann fram och eek är en del av samlingen nu.
Jag minns hur förvånat jag var i början över hur otroligt lite tjafs det var, trots alla de aktiva medlemmar som fanns. Tji fick jag, då vi fick en real rond tjafs med en medlem som i det öppna lyckades charma de flesta, och i det dolda hotade fler tills de inte vågade ens logga in på forumet.
Idet detta vart upptäckt vart det kort process, och personen vart utestängt. Tyvärr resulterade det även i fler anhängare som lämnade forumet, men som även valde komma tillbaka sen. Fler moderatorer funderade allvarlig att överge moderatortjänsten pga allt medföljande tjafs från medlemmar som inte visste varför denna vart utesluten, men slutet gott, allting gott; Vi sto stormen av och lyckades hålla forumet i hop ändå.Tyvärr har fler medlemmar trillat bort, för att värkliga livet tar för mycket tid, eller av andra privata skäl. Självklart hände det att det vart lite smått bråk, några få irättesättelser som inte alltid vart uppskattat, i bland vart det lite sårade känslor och framst i det hela sto Heike som en stor och trygg moderatorskepnad som ofta tok utskällningen som följd av beslut eller avstämningar. Men jag tycker ändå, baserat på det enorma antalet medlemmar som faktisk fanns, och den mängd aktiva medlemmar att detta måste vara det forum jag varit med om absolut minst tjafs och bråk nånsinne. Faktisk.
Under åren som har gått har jag fått ta del av dödsfall i familjerna, födslar, forumsbebisar, uppbrott och par som lämnar, par som giftas, barn som fyller år, forumister som hittar till varandra, spamtrådar från Solskugga och Tula när de hadde sina villa tvåsomhetsträffar, spamtrådar från de otalliga forumsträffar som alltid hände från Stockholm och ner så jag inte kunde vara med så enkelt.. tills en dag där det plötsligen vart en forumsträff i Gävle! Lyckan var enorm och jag informerade min man att «jag åker, punkt!». Tursamt nog sa han inget på det, och äntligen kunde även jag skriva i tråden «forumsmedlemmar man har träffat på riktig». Jag har fått se vilken samhåll man kan ha med bokstäver på en skärm, människor man aldrig har träffat på riktig och ändå känner som att man känner dessa ändå.
Under åren har jag fått ta del av Tovas pinsamheter, och läsa om mig själv i «tråden du skall öppna när du mår dåligt», «du – Cyber och Irl» och andra trådar, och även jag fick födelsesdagstrådar!
Under åren som har gått har jag sett forumet sjunka lite i aktivitet då fler har fått viktigare saker i värkliga livet att ta hand om, och jag har sett hur den lilla kärnan av gamlisar ändå har lyckats stanna kvar, även om vi inte är endast en klick för inbördes beundran.
Vi har lyckats stanna kvar på internet i 10 år som forum. Turbulent har det tidvis varit på den administrativa biten, och i skrivande stund är nog jag den mäst aktiva admin på forumet.
Min väg från vanlig medlem till moderator och vidare till Admin har varit kantat med det bästa forum och de bästa forumsmedlemmar någon admin kan tänkas ha.Mina forumsvänner.. vi är bäst!
